VITAVINDAR -

Jag har ju skrivit om den där ångesten som kryper sig på när Tim åker bort.

Ensamheten. Rädslan. Tystheten när vårt barn sover.
Det har varit lugnt i några veckor. Jag har klarat våra små avsked utan gråt.

Men nu är det tungt igen. För att det är helg? Skrollar igenom instagram och ser hur msyigt alla har det?

Barnen sover, sambos myser. Äter gott.

Jag är så känslig ibland. Rädd för att vara ensam. Rädd för att tänka som nu.

Det gör ont i hela min kropp att behöva sakna någon som jag saknar Tim. På riktigt.

Men så kollar jag bredvid mig, nu i skrivande stund.
Där ligger den finaste människa på jorden. Hon som jag älskar över allt annat.

Och då klarar man ALLT. Då klarar jag allt.

Jag är SÅ lycklig som får spändera dag ut och dag in med mitt barn.

Mitt barn som en gång i tiden var en dröm. Nu ligger hon här. Hon har funnits hos mig, utanför min kropp i snart 1,5 år. Wow.
Tror både jag och Tim får nypa oss i armen ibland. Stanna upp, kolla lite extra och se vad vi skapat. ♥

Hon är alldeles perfekt från topp till tå.

Såklart får man också stanna upp ibland och A N D A S lite extra. Släppa och komma igen.

För vet du, jag längtar tills hon kan säga vad hon vill och inte bara visa.

Till 99% förstår man henne.

Men hon blir SÅ frustrerad (tror jag det) när vi inte förstår vad hon vill. Hon roppar MAMMA, MAMMA, MAMMA

och håller mig i handen (fingret).

Och ingen blir lyckligare än hon när vi kommit fram till svaret. *fniss*

Nu ska jag kolla på lite film. Eller kanske senaste delen av Hassel. Kanske somna innan midnatt?

Men det blir nog svårt. Men jag skulle behöva vara utsövd när jag går upp imorgon, allt blir så mycket lättare då.

Men det är inte bara massa ångest, rädslor, lycka över barn och kärleken.

Utan min storebror, min äldsta bror som tog examen idag. Wow.

Fick se klipp från stunden på facebook och det slog mig vad grym han är.

Vi två, jag och han har helt olika liv. Jag har alltid sagt det, mamma och pappa har fått ett bra och ett sämre barn. På ett sätt. Han kan allt. Bäst i allt. Vet så mycket. Smartast. Haft ett härligt flyt genom livet.

Allt har gått så lätt. Emot mitt liv. Men han är värd det. SÅKLART. Jag är SÅ glad och lycklig för hans skull. ♥

Hur blev det med mig? Utsatt i skolan, sökte vänner på nätet. Hittade killar jag träffar runt halva sverige.

(Vilket har såklart varit en upplevelse i sig, som hela mitt liv) Jag har bytt skolor. Blivit enligt polisen misshandlad.

Bara några slag, men klassades som det. Blivit hotat till livet.

En bil full av människor som ville köra ihjäl mig, bara skrämmas? Jag vet bara att killen som körde bad om ursäkt via nätet dagen efter det när jag berättade att jag tänkte anmäla honom. Och nu, nu finns han inte i livet längre.

Allt händer, hela tiden. Livet rullar på. Vad som än händer.

Men vet du, trots avbruten skolgång, mobbning, ja, du förstår.
Så är nog ingen lyckligare än mig som istället valde en av killarna som var med och utsatte mig i skolan.

Jag valde att träffa honom, ge honom en ny chans. Han hade växt upp. Precis som jag.

Han hade ju också en bakgrund till varför allt var som det var.

Bara sådär 5 år senare träffas vi igen, flyttar ihop och nu har vi världens finaste unge ihop.

Så på något vis får jag tacka livet för vad jag har idag hur tufft det än varit.

Människor mognar. En kille kom några år senare efter skolan och bad om ursäkt genom min mamma.

Vilket jag ändå är glad för.

Men vet du, idag lever jag med panikångest. Som visseligen har blivit bättre sedan Celine kom.

Jag har GAD, socialfobi. Men jag lever MITT liv, och med min lilla familj så klarar jag nog allt.

Men grattis världens bästa Ricky till din examen. Inte kunde vi vara med. Men jag fick se dig ändå.

Och jag vet att du är SÅ stolt idag. Precis som jag och många andra i vår närhet. ♥